"VÄNNÄS I VÅRA HJÄRTAN" 

 

 Hem
 Intresseföreningen
 Vännäsgården
 Bagarstuga
 Fotoalbum
 Bo och leva
 Kultur och historia
 Nyheter

 

Hem » » Kultur och historia » » Vännäsbergets Historia

Vännäsbergets Historia

 

Geologisk tid

För ca 10000 år sedan började inlandsisen som täckte norra halvklotet att smälta. Allt eftersom inlandsisen smälte och drog sig tillbaka, steg vattennivån. 6500 f Kr var den som högst, ca 200 m över nuvarande nivå. 

Detta innebar att endast toppen av berget som gett byn sitt namn var i dagen. Toppen av detta berg som är 235 m ö h består av podsoljord med tallskog och örter. På 200 till 145 meters nivån består terrängen av berg i dagen på sydsidan. samt av havet och isen transporterade klippblock på östra och västra sidan. På detta avsnitt är växligheten liten. Den består av lavar på stenar samt mossor i skrevor och sprickbildningarna. Berget har fått sin utformning genom att inlandsisen drog sig tillbaka i nordlig riktning. Isen nötte på sydsidan och tog med sig stenblock som avsattes på sidorna. Den norra sidan blev mer i lä så därför har den en mer stenig karaktär än den södra sidan. Nedanför 145 meters nivån breder skogen ut sig ner mot Ängesån. 

I ett bälte närmast älven ligger åkermarken som kommit till genom avlagringar och sediment som havet och älven forslade dit. Havet spolade bort finare jord och stenmateriel från berget. Detta materiel transporterades och avsattes i havets botten. Den isälv som Ängesån blev förde med sig slammateriel och avsatte det så att ett deltalandskap bildades. Detta deltalandskap med sina ängsholmar, grunda vatten och laguner kom senare att får stor betydelse för framtida bosättningar.

 

 

Arkeologisk tid

Mellan 5500 - 3000 f Kr sjönk havsnivån till ca 55 m ö h. Kusten gick i de här trakterna vid den här perioden. Ängesån och Kalix älv var isälvar som hade sitt utflöde i havet. Ängesåns älvdal var en fjord. Dessa vattendrag hade riklig tillgång på säl, bäver, fåglar och fisk. I skogarna fanns gott om ren och älg. Klimatet var betydligt varmare än idag. Ungefär som de årstider som idag är i Mälardalen. De dominerande trädslagen var tall, björk och al. Det förekom även ekskogar med inslag av alm och lind.

Tidigare visste vi inte så mycket om stenåldern i Vännäsområdet. Vid Isigål har man hittad en stenåldersyxa och en pilspets. Dessa fynd är i sig säkra tecken på en fast bosättning. Nedre delen av Slättberget skulle mycket väl ha varit ett utmärkt boplatsområde med s k "bungalowläge". Det är också här som ett sameviste anlades någon gång mellan 0 och 1000-talet. 

Vid fornminnesinventeringen 1990 hittade arkeologerna en stor mängd fornlämningar från denna tid. På östra sidan Stora Brändberget finns en kamkeramisk boplats med troliga gravsättningar och fångstgropar. Fångstgroparna ligger på östra sidan av berget där berget stupar rakt ner. Kyppingbergsmyren var då en havsvik. Här hägnade de av ett naturlig viltstråk och gjorde fyra fångstgropar efter hagen.  När älgen kom mot hagen följde den hagen och föll ner i någon av groparna. 

Mycket tydliga och stora fångstgropar finns även på Hömyrberget. På Hömyrheden finns hyddgrunder och andra spår av stenåldersmänniskor. Hömyrheden var en skärgårdsö omgiven av vatten vid den här tidpunkten. Lavasheden och området kring Bönälven innehåller många intressanta fornlämningar.

Lästips:  Stenålderbyarna Stora Brändberget och Lillberget » »

 

Förhistorisk tid

Från tiden 1500 f Kr till 1100-talet e Kr finns inte mycket skrivet om vad som fanns i den här regionen.  Men vi utgår från  att jakt och fiske och sedan renskötsel blev den huvudsakliga sysselsättningen. Under den här tiden befolkas Vännäs av en halvnomadiserat stam, troligtvis av samiskt ursprung. 

Under 1200-talet kommer en ny grupp människor hit. Det var handels- och fångstmän som kallades birkarlar eller "lappfarare". Kalix älvdal kom att höra till Lule birkarladistrikt. Om de var bofasta här är idag omöjligt att säga. Vännäsberget kom att tillhöra de medeltida byarna i Överkalix. Det skrevs Wendeness eller Vendenees i gamla dokument. 

Varför kallades det just för Vännäs? Gunnar Pellieff drar följande slutsats. Ordet vända i vissa svenska dialekter har betydelsen "skifte på åkern i plöjning". Det genomgående Vende i alla äldre skrivningar pekar på en försvagad form av vända. Här torde det syfta på den 180-graders sväng som Kalix älv gör här. Efterleden - näs skulle då syfta på der näs som omslutes av den svängande Kalix älv och Ängesån. Samma fenomen finns i Västerbotten. Där svänger Ume älv och en mindre biflod rinner ut nedanför svängen. På det näs som har bildats ligger ett till Vännäs. 

Enligt andra källor kan namnet Vännäs komma från samernas vändplats från vinterbete till sommarbete. Det fanns ju ett sameviste vid Slättberget ovanför Isigål. En annan tänkbar anledning är att någon som har hetat Wende har bott här. Några hållbara alternativ med finska eller samiska namn har inte kunnat spåras. Området norr om Uppsala benämndes Wende under medeltiden. De medeltida kungarna utropades ju också till Göta, Svea och Wende konung. Kan det finnas något samband där?

 

Medeltid

När vi går in medeltiden fanns ett sameviste i Vännäsberget. Begreppet Vännäslapparna, som man skämtsamt kallar Vännäsbor, lever ännu kvar. Kringströvande fångstmän, fiskare och birkarlar utnyttjade den rika fisk- och viltförekomsten. Framförallt var det hälsingar som sökte sig hit. Norrland betraktades som en allmänning till Hälsingland. Hälsingelagen gällde här.  Förmodligen fanns det redan etablerade gårdar redan under järnåldern.

Efter freden i Nöteborg 1323 blev det oklarheter var gränsen mellan Sverige och Novgorod skulle gå. Novgorod var ett rike som vikingarna grundade i dagens Ryssland.  För att inte Norrland skulle komma under deras inflytande inleddes en omfattande kolonisering under 1300-talet. Även Finland införlivas med Sverige under den här tiden.

De första nybyggarna kom till Vännäs under 1300-talet. Troligtvis har de ett ursprung från Hälsingland. Det rika laxfisket var attraktivt för dessa människor. Eftersom människan blev mer beroende av jordbruk vid sidan av jakt och fiske fanns de yttre förutsättningarna i denna älvdal. Deltalandskapet med sina naturängar blev lättodlade för nybyggarna.  Att det flyttade hit folk utesluter inte att det redan då fanns bofasta människor här.


Laxfiske med laxpata. Det rika laxfisket har betydd mycket för byn.

 

Gårdarnas framväxt

Enlig muntlig tradition bodde den förste bonden på en backen nedanför Käll. En tid senare kom ytterligare två gårdar. Gårdarna kom senare att kallas Isigål, Läss och Läss-Ändersa. Under 1600-talet gavs gårdarna hemmans nummer. De fick  nr 3, 4 och 5. Senare kom en gård i norra delen av byn,  Ava (nr 1) och tre i södra delen. De benämns idag som Jöns-Orsa, Sämel och Ästigål (nr 12, 13 och 14). 

Det överensstämmer med 1539 års bågmannaskattelängd. Där upptogs sju husbönder i byn. Följer man gårdslängderna så kan man följa ägarna bakåt till 1539. Gårdarnas läge stämmer också med 1648 års geometriska jordebokskarta. Den muntliga berättelsen stämmer troligtvis  med verkligheten.

Det medeltida Vännäs bestod således av sju gårdar. En grupp på tre gårdar i södra byn. Jöns-Orsa, Sämel och Ästigål . Jöns-Orsa och Ästigål  låg på de ställen de ligger idag. Sämel  gården låg där Oskar Samuelsson bor idag. I mitten av byn låg Isigål, Läss och Läss-Ändersa. De gårdarna flyttades till sina nuvarande lägen vid Laga skifte i mitten av 1800-talet. I norra byn fanns Ava och bör ha varit där Martin Nilsson bor idag.

Husen man bodde i var småa. De bestod av timrade väggar och saknade fönster.  Bostadshuset hade en eldstad i mitten för uppvärmning och matlagning. Runt bostadshuset fanns ladugård och andra uthus för förvaring av ved, foder och redskap.

Nu följde en expansion av bebyggelsen. Tack vare deltalandskapet i Ängesån kunde en intensiv nyodlingsperiod inledas. Det gynnsamma fisket spelade också en stor roll. Jordeboken från 1559 upptog ytterligare tre rökar, alltså totalt 10 gårdar. De gårdar som nu kom till var Per Jassa (nr 7), Beri (nr 8) och troligtvis Inabäck/Djeil (nr 2) (kan ha varit Käll nr 6).  I 1607 års jordebok fanns 15 gårdar. De fem nya hemman som då hade bildats var Käll (nr 6), Gers (nr 9), Nögers (nr 10), Per Orsa (nr11) och Nirsaisa (nr 15). Alla dessa låg på östra sidan av Ängesån d v s där Vännäsberget nu ligger. 

Därefter påbörjades nyodlingar i Svedjan -  Gyljen. Svedjan har fått sitt namn av att man nyodlade och svedjebrände där. Hemmanen nr 16, 17, 18 och 19 anlades under följande decennier. På jordebokskartan från 1648 fanns 19 hemman och i slutet av 1600-talet kunde Vännäs visa upp 23 hemman. Vännäs var nu den största byn i socknen. 

Den här befolkningsökningen medförde att det blev konflikter mellan bönderna och samerna. Bönderna tog helt enkelt till vapen och tvingade samerna att lämna byn I samband med detta fick en av bönderna en trolldom över sig. Det finns en historia som har berättats från generation till generation under århundradena.

 

"Det hände sig att en man som var husbonde på Björngården råkade i ovänskap med en lappgubbe och denna lappgubbe som var trollkunnig, uttalade spådomen att alla mannens barn skulle dö kort efter födelsen. Och så blev fallet, helt i överensstämmelse med spådomen. Mannen uppsökte då en gammal gumma, som även hon var trollkunnig, och bad henne om råd. Mannen fick följande råd: ditt nästa barn blir en son och honom skall du ge namnet efter något av skogens djur, så kommer han att få leva. Mannen fick en son som han gav namnet Björn och efter honom kommer namnet Björngården."

Om man betraktar längden över gårdens ägare så skulle händelsen ha ägt rum kring 1580. Det var ju under den här tiden som byn växte och därmed konflikterna med samerna. Då fanns en husbonde vid namn Hans Jönsson. Han fick  en son, som han gav namnet Björn. Denna son levde och förde släktet och gården vidare.

Lästips:  Björngården » »

Upp till toppen

Gårdarnas namn

Under den här tiden får gårdarna namn som lever kvar än i våra dagar. Här följer en förteckning över de äldsta namnen med egna slutsatser varifrån namnen kommer. 


Typisk mangårdsbyggnad på Vännäs.

 
Ava, In-Ava
(a´va)
Namngivet efter läget vid en ava, som en gren av Ängesån bildar nedanför gårdarna.

 

Inaback
(inabä´k)
En sammansmältning av prepositionsuttrycket In opa och bä´ken. Gärden låg på krönet av en backe, nedanför nuvarande gårdsställe.

 

Gärde
(djeíl)

 

Namnet betecknar gården som belägen intill en gärda. Det gamla gårdsstället för hemmanet nr 2  vid Lillavans mynning är klassat som fornlämning.
Isigål, Bjern
(isigål)
Isigård betecknar urgården i en by. Vanligt i Norrbotten att om det från början fanns endast en ensam gård i en by, fick den namnet Isigål ( i gården). Bjern kommer från en husbonde med en säregen historia.

 

Lass
(läss)

 

Mellan åren 1700 - 1838 hette ägarna Lars Larsson. Det fanns fyra husbönder som hade samma namn under den här tiden.
Lass-Andersa
(läss-ände´rsa)

 

På svenska skulle det bli Lars Anderserna. Gårdens namn kommer från att ägarna under åren 1706 - 1920 hade samma namnkonstruktioner. Anders Larsson, hans son fick namnet Lars Andersson,  hans son fick namnet Anders Larsson  o s v.  Far och sonson hade samma namn.

 

Kall
(kä´l)
 
Kommer antagligen från bonden Carl Nilsson (1649 - 1737) som bodde här. Enligt Carin Pihl betecknar ordet Käl ett större skogsbeklädd område. Området kring nuvarande Käll kan under medeltiden ha varit skogsbeklädd. Jag tror att Pihl förväxlar Käl med ordet köl (tjeil) som betecknar samma sak.

 

Per-Jassa
(per-ja´sa)
Mellan 1645 och 1900 hette gårdens ägare Pehr Jacobsson, hans son fick namnet Jacob Pärsson, hans son fick heta Pehr Jacobsson o s v. Far och sonson fick samma namn. Per kommer just från Per. Jassa är ett finskt uttal av Jacob.

 

Berg
(beri)
När en gård låg på en bergsknabbe eller högre upp än omgivande gårdar, kalldes den för be´ri. Gården har även kallats Innå-berg (ina-be´ri) eller Berggården (berigån).

 

Gers
(djesch)

 

Bonden Nils Pärsson (1693 - 1766) fick år 1735 förordnande som soldat på rotan nr 12, Gierts.
Nögers 
(nögers)


Nygården
 (nöi-gål) 

 

Nögers indikerar en ny gård vid Gers. Gers låg söder om där Göte Jönsson bor idag. Den nya Gersgården låg nedanför Nögersback, strax nedanför landsvägen. Finns utmärkt som fornlämning.

Namnet Nygården används av nuvarande ägare. Tyder att en ny gård bildats vid den äldre bebyggelsen. Jag påstår att Nögers är det rätta namnet.

 

Per-Olsa
(per-oúsa)
Förkortning av Petter Oloffson som var husbonde här mellan 1674 - 1738.

 

Jöns-Olsa
(jöns-oúsa)
Förkortning av Jöns Olsson (1697 - 1779). I södra byn kallades gården även för Ina-berí. 

 

Samuel
(säme´l)
Det har funnits två Samuel Andersson på denna gård. Far (1760 - 1813) och sonson (1810 - 1886).

 

Ästigål
(ästigå´l)
Namnet  betecknar att det var den östra gården i det medeltida Vännäs.

 

Åd
(åd)
Betyder udde på svenska. Gården ligger på en udde i Ängesån.

 

Gres
(gres)
Gre(i)s Oloffson (1712 - 1785)

 

Jöns-Eliasa
(jöns -eliasa)
Mellan åren 1750 -1852 hette husbönderna Jöns Eliasson, Elias Jönsson o s v. Far och sonson hade samma namn.

 

Soldatroten

På 1500-talet organiserade Gustav Wasa och hans sönder en stående, indelt armé. Här uppe gällde det framförallt att försvara sig mot Ryssland. Från den tiden finns inga källor men vi kan utgå från att även karlar från Vännäs var soldater. 1637 upptecknas en roteringslängd, där alla män mellan 15 och 60 år finns med. I Vännäs fanns 18 karlar i vapenför ålder. De kunde skrivas ut vid krigstillstånd. 

1649 får vi en ny lag där bönderna åläggs att underhålla soldater och i slutet av 1600-talet får Sverige en ny krigsorganisation. Den karolinska krigsorganisationen gör sig gällande. Sverige delas upp i rotar, där varje rote måste underhålla en knekt. En rote motsvarar ett mantal skattejord. Gårdarna delades upp i grupper så att deras totala skatt motsvarade ett mantal. Vännäs kom att få ansvar för sex rotar och delade underhåll med Heden och Lansjärv för ytterligare tre. De hade numreringarna 6 - 14 i Överkalix socken. Här nedan följer en förteckning av rotarnas nummer och namn.

 

Rote nr Soldat namn Ansvariga hemman
  6 Kurck, Wennström 19
  7 Rehn, Svärd   1,  2, 23
  8 Grabat, Shjöld, Sköld   4,  8, 10
  9 Lilia, Segerplats, Silverplats   3,  5,  6, 7
10 Örn, Drabbning 11, 12
11 Green 13, 14, 22
12 Gierts, Gerts   9, 24.,16, 21
13 Smyg 18, 17, 22
14 Bjugg, Biugg 15

 

Bönderna hade avsatt ett markområde som soldaterna förfogade över. Markområdet hade en areal på ca 150 ha, där soldaterna hade odlingar och kunde ta ut husbehovsvirke. Marken ligger på östra bergssluttningen av Sandsberget, på västra sidan av sjön Sandsjärv. Det kallas också för rotebo eller soldatskogen. En bit upp mot berget syns stensättningar efter husgrunderna. Soldaten på nr 10, Drabbning, hade sitt torp på östra sidan av Krokträsk. Det var vanligt att bönderna sökte och fick tjänster som soldater. De bodde kvar på sina hemgårdar och skötte sysslorna där.

 

Upp till toppen

Industrisamhället

Bruksepoken

Friherre Samuel Gustav Hermelin som övertagit brukskoncernen i Norrbotten lyckades få köpa tre Vännäshemman som gick under namnet "Göljen". Dessa låg på andra sidan Ängesån. Namnet Gyljen kommer av gylia i betydelsen utvidgning av en å, vilket troligtvis stämmer in på mynningen av Sandträskälven (Kvarnbäcken). Därav fick bruket och senare byn sitt namn.

Eftersom Hermelin var mantalsägare I Vännäs by kunde han utnyttja Kvarnbäckens många små vattenfall för anläggande av en masugn. Skogar fick han från kronans avvittringskronskogar mot erläggande av skatt. De skogarna fanns nära till hands för kolning. 

Vännäsbönderna gick med på Hermelins masugnsplaner eftersom dessa ej skulle behöva tvångsarbeta för honom. Bönderna som redan hade sina skvaltkvarnar i bäcken kom att få stora problem med vattenförsörjningen i och med brukets etablering i Gyljen.

Nästa steg för baronen var att vid Kvarnbäcken anlägga en grovbladig husbehovssåg samt en mjölkvarn för att förse Melderstein och Gällivare med mjöl. Hermelin beviljades privilegiet 1801 på villkor att masugnen skulle vara färdig inom sex år. Hermelin hamnade dock i ekonomiska svårigheter så masugnen blev aldrig helt färdigbyggd.

Efter Hermelins konkurs och diverse ägarbyten på bruksanläggningarna i Norrbotten tillsatt en Kungliga Majestät 1817 en utrednings kommision vars uppgift var att undersöka förutsättningarna för bergslag i Norrbotten. Abraham Roman lägger fram en rapport som visar följande. Vännäs by var nu störst i Överkalix så arbetskraft och bondskog för kolning fanns nära till hands. Tillgången på malm för tackjärnsframställning finns. Malmtransporterna skulle ske på älvarna med segelförsedda båtar som sedan spelades uppför älvarna. Förbi forsarna skulle smala kanaler grävas. Rapporten och förslaget godtogs inte av riksdagen.

Efter många turer och ägarbyten bildades Gyljens Bolag med sju delägare

Öfverste-lieutnanten Friherre Casper Wrede 3/8
Öfversten Conrad Åkerhjelm 1/8
Ryttmästaren Friherre W. F. Tersmeden 1/8
Öfverste-lieutnanten Greve Carl von Rosen 1/8
Premier-lieutnanten Greve Adolph von Rosen 1/8
Bergs-rådet C. M. af Robson 1/8
Bergmästaren Isak Johan Quensel 1/8

Dessa beviljades privilegium för masugn 1827 och fick samma år även rätt att anlägga en masugn vid antingen Kattån eller Tvärån med 20 skattefria år.

Transporterna var tvungen att lösas från Gällivare och då gällde det att men hade tillräckligt med nybyggare längs den tilltänkta transportvägen mot Gyljen. Dessa kunde knytas till bolaget och ges arbete vintertid med transport av malm. 

Som exempel kan nämnas nybyggarna mellan Gällivare och Skröven. De fanns i Sakajärvi, Leipojärvi, Dockas, Samakko, Hakkas, Ruutirova, Norsivaara, Torasjärvi, Storberget, Bönträsk, Risträsk och Skröven. Skröven var ändpunkten för landtransporten inom Gällivare socken. Transporterna därifrån gjordes med hjälp av renar. Från Skröven skedde sedan transporterna med storbåt ned till Åmynnet, där varje båt lastades med ca 45 ton malm. Sedan fortsatte transporterna igen med häst eller ren ner till Orasjärv, vidare isväg över till Långviksudden och sedan vidare mot Gyljen. Under vintern 1828 transporterades mer än 300 ton malm ned till upplaget i Skröven och 150 ton direkt till Gyljen.

Malmen genomgick flera steg sedan den kommit till Gyljen. Första steget var att krossa malmen till mindre bitar i ett Bokareverk. Sedan gick krosset till rostningen som hade till syfte att göra malmen fri från vatten, kolsyra, svavel och andra främmande ämnen. Efter rostningen gick malmkrosset till masugnen. Sedan tappades järnet och göts till platta tackor. Tackorna transporterades med båt till Räktjärv och sedan med hästtransport till Töre.

Gyljens brukstid blev kort från igångsättande 1828 till 1856 då sista blåsningen ägde rum. Delvis beroende på att fraktkostnaderna från Gällivare kostade lika mycket som att köpa järn från södra Sverige.  Ett annat problem var den ständiga kolbristen. Förbrukningen var 3000 m³/år.

När de 20 skattefria åren var till ända 1856 hade bruket tillförskaffat sig stora egendomar. Inom Överkalix ägde bolaget 13000 ha skogsmark. Varav tre hemman inom Vännäs by på ca 6500 ha. Där hade de sammanlagd 40 kor och 10 hästar. De hade även sågverk och kvarnar vid Sandsälven (Kvarnbäcken). Även inom Gällivare och Kalix fanns stora skogshemman samt sågverk  och utskeppningshamn.

Lästips:
Historisk skogsexport Kalix älvdal » »
Gyljen under tre sekel » »
Gyljen och Sandsjärv » »

 

Skogen blir betydelsefull

Skogen blev en viktig inkomstkälla för Vännäsbönderna i och med att sågade trävaror blev efterfrågade i Europa. Staten hade släppt på restrektionerna om att all handel skulle gå via Stockholm. Brukspatronerna i Gyljen som hade egen utskeppningshamn i Kalix gick över till handel med sågade trävaror, vilket innebar att Vännäsbönderna fick avsättning för sin skog. Det sågade virket buntades ihop och flottades ner till hamnen i Kalix.

De flesta boende i byn var bönder som sommartid fick arbete med timmerflottning längs Kalix älv, Ängesån och dess biflöden. Genom huvudälvarna Kalix älv och Ängesån flottades stora mängder timmer. 1940 flottades 20 miljoner kubikfot vilket motsvarar 6 miljoner stockar. För Vännäsborna innebar flottningen några veckors arbete efter islossningen. Arbetet bestod i att dra ut bommar för att hindra timmer att under vårvattnet komma upp på åkrar och ängar samt forsla tillbaka det timmer som trots bommarna lyckats komma upp på land. 

I och med smidigare lastbilstransporter sant att skogen närmast älvarna började ta slut minskade bolagen med att flottlägga timmer. Flottningen upphörde 1974 i Ängesån och 1977 i Kalix älv.

Lästips:  Flottningen » »

 

Hantverkare och handel

Ända till 1800-talets början byggde samhällsekonomin mycket på självhushållning och byteshandel. Vid seklets mitt började industrisamhället med sin penninghushållning utvecklas. En ny grupp människor växer fram, hantverkarna. 

Vännäs by har genom åren haft många skickliga hantverkare. Där fanns Jöns Fredrik Ihlström som var skräddare. Han hade sin lilla stuga ovanför Käll. Efter honom kom en annan skräddare till byn, Karl Johan Berlin. Hans stuga finns ännu kvar. Ett litet torp ovanför Djeil och söder om Back. Carl Oskar Olofsson hade sitt skomakeri i byn. Han snickrade även möbler. Carl Oskars gården står fortfarande kvar. Från Isigål kom en annan skomakare, Olof Olofsson. Torpet han bodde i kallades Ola och låg mellan Isigål och Ava. Samtidigt bodde målaren Frans Fredrik Hellsten där. "Finnmålaren" som han kallades. En annan målare fanns på Gyljen, Johan Petter Lilja. Säkert finns det kvar många möbler som de har målat  i gårdarna. På Lendi fanns garvaren Lars Erik Nilsson. 

Vi noterar att byn får en viss social skiktning. Bondgårdarna låg på åsarna nere vid älven. I skogsbrynet  byggde hantverkarna, arbetarna och torparna och  sina bostäder.

Handeln utvecklas under den här tiden. Den förste lanthandlaren var förmodligen Jacob Blomsted. Han hade sitt hus nedanför Nögersback. I slutet av 1800-talet började Lars Petter Wennberg från Djeil med en affär. Lokalerna hade han i ett av husen där den gamla Djeilgården låg. En man med namnet Rantatalo kom till byn i början av 1900-talet och uppförde en liten butik. Den låg ungefär där Grein ligger idag. Den butiken övertogs av Erik Nilsson från Berí och drevs fram till 20-talet. 1925 bygger Viktor Samuelsson upp sin affär. Den övertogs senare av sonen och lades ner 1974. Konsum öppnade en butik på 40-talet. Butiken lades ner i mitten av 60-talet.

1921 startar de tre bröderna Linus, George och Per Jönsson Bröderna Jönssons Träförädling. Sågverket hade en stor betydelse under de sex decennier det var verksamt. 1948 startar bröderna  Anders och Gunnar Andersson Anderssons Snickerifabrik. Företaget lever vidare  idag under namnet Anderssons Trähusfabrik.

Lästips:  Överkalixmåleriet  » »

 

Skolor

Fram till folkskolereformen 1842 sköttes undervisningen av framförallt prästerna. Föräldrarna hade även skyldighet att lära barnen att läsa och skriva. Efter folkskolereformen delas Överkalix in i sex skolrotar, varav Vännäs var en. Skolan var då en ambulerande skola där läraren reste omkring i byarna och undervisade. Första tiden var skolgången en vecka per läsår för att senare omfatta tre veckor per år. Lokaler hyrde man i gårdarna. I Vännäs hade man skola hos bl a  Beri och Inaback.

1874 levererade Vännäs byamän timmer och lät uppföra och inreda ett skolhus. Det placerades i södra byn och användes senare som bönhus av Evangeliska Fosterlands Stiftelsen. 1910 beslutade sockenstämman att inrätta en fast mindre skola i byn. 

Tidernas förändrades och nya reformer krävde nya lokaler. Den 21 december 1924 invigdes en ny skola som kom att fungera ända tills 1965 då den lades ner. Skolan var byggd i två plan med tre klassrum, matsal och en liten gymnastiksal. Skolan uppvärmdes med kakelugnar. Slöjdlokalerna låg i en separat byggnad. Det fanns även en byggnad med utedass och vedförråd.

Upp till toppen

Referenser

Anders I. Nilsson och Börje Hansson. (1993). Vännäsberget ur ett geologiskt, historiskt och biologiskt perspektiv. Högskolan I Luleå, Institutionen för metodik.
Hederyd Olof. (1982). Överkalix, del  1, Från stenhacka till järntacka. Kalix. S Nordströms Tryckeri AB.
Hederyd Olof. (1986). Överkalix, del  2, Från fiskestrider till avfolkningstider. Luleå. Grafiska Huset.
Pellijeff Gunnar. (1982). Ortsnamn i Norrbottens län, Del 13 Överkalix. Uppsala. Almqvist & Wiksell.
Wennberg Maj-Lis. (1990). Befolkningen i Wännäs, Svedjan, Landet, Sandsjärv, Gyljen. Jordeböcker och mantalslängder 1539-1891.
Geometriska jordebokskartan över Vännäs från 1648. Lantmäteriets arkiv, Härnösand.
Ekonomiska kartan, Gyljen 26:M60. Lantmäteriet, Norrbottens Län.