I Vännäs och angränsande byar i framförallt Överkalix socken men även Gällivare och Korpilombolo socknar är
Överkalix målet den nordligaste av de svenska dialekterna. I nordväst bodde
samerna och i nordost finnarna. Svenska staten har ända sedan dess och fram
in på 1900-talet varit mån om att försvara denna den allra nordligaste svenska
utposten. Att 1300-tals svenskan här har överlevt har nog att göra med att
försvara det svenska. Älven var länge
den enda kommunikationsleden till övriga Sverige.
Många språkforskare tror att det är det
äldsta kvarlevan av det språk som Vikingarna pratade under järnåldern.
Många ålderdomliga drag är bevarade i målet. Det mest utmärkande är
fornsvenskans diftongerna som i: brair (bred), bläot (blöt) och bio (bjuda).
Andra ålderdomliga drag ses i ord som lemb (lamm), hiol (hjul) och har
(hår). Men uttalet har en "norrlandsprägel" där både finskan och samiskan
haft inflytande så att d och t ljuden
är otydliga. Många gånger har h ersatt läspljudet.
Läspljuden finns kvar mycket tydligt
i isländskan och engelskan. Exempel:
he – that, döm – them. Här följer några exempel på texter och visor
på Överkalix mål.
Husförhör
Mål
Svenska
häosförhåira vär i ståor pLa för fåLken. nä skul men ater
stär å leta hali böin håir huri hamat men vär. en jotta bisläot at fraist djera ne at den.
hän gåotaLa ve presto at omi´n fik i mitji lett fråa, sö skul prestn fa in bess i bilöningg.
da prestn kåm til o jotta, kåm en ihå wå´n he loa.
– nå, jotta, wå jer träi-aini-haita?
– fern å den heli andn, swara´n jotta.
– nå, men sån da? fråa prestn.
– na, hän fåor övero ve besso, se´n jotta.
Husförhören var en stor plåga för folket.
Nu skulle man åter stå och låta hela byn höra hur dum man var. Johan
beslutade att försöka göra något åt detta. Han kom överens med prästen
att om han fick en mycket lätt fråga, så skulle denne få en bagge i
belöning. Då prästen kom fram till Johan, kom han ihåg vad han lovat.
– Nåå, Johan, vad är treenigheten?
– Fadern och den helige ande, svarade Johan.
– Nåå, men sonen då? frågade prästen.
– Nä, han for uppåt med baggen, sa Johan.
Vifast Björklund
Vifast Björklund var en unik personlighet som verkade i den här bygden
under flera decennier. Han dokumenterade mycket av Överkalix gamla
kultur. Vifast komponerade Båtbyggar visan vid 17 års ålder. Han arbetade då i Västergötland
och led av svår hemlängtan.
Båtbyggaren
Mål
Svenska
Gämal gåben villd jäo ha
in redigt sterk å störa bat
tåo sö ixa opa heilo
å djick ipi skåojen at si verke lajd
Djick ät älvo frem, frassn skåojo känt
Just där äinja toå vej ståo äspa sterk å brair
å `n tåo där av si missa å fråoa na:
Käire äsp, sej vill do vel
met braida båol uti meno bat
sterka båol so mäkt at straid mot våoen
de fräora våoen opa si å älv
Svara äspa da åt gobben södena:
åint till dej ji då, voj na, ji jer för schwå
för de at märka gnöi mi å råkeni ji jer .
Gamle gubben ville ju ha
en riktigt stark och stadig båt
tog så yxan på axeln
och gick till skogen för att söka sig virke
Gick fram efter älven, invid skogens kant
just där ängen tog vid stod aspen stark och bred
och där tog han av sig mössan och frågade den (eg henne)
Kära asp, säg vill du bli
mitt breda bord i min båt
starkt bord som mäktar strida mot vågorna
de fradgande vågorna på sjö och älv
Då svarade aspen åt gubben så här:
Det duger jag inte till, o nej jag är för svag
därför att maskarna har gnagt mig och murken jag är.
Vaggvisa
Mål
Svenska
Vå:gväis
Vörin sö gåo å sti:en in
men tisten sö ba:ne fa soa.
Fe:rn jer äint haim
hän jer jåo äint haim
hän jer nero berjen
å ståot op stäveren
hän håla djeil ha:n
hän kåmm äint haim firi kweilo.
Vaggvisa
Varså god och stig in
men tysta så barnet får sova
Farn är inte hemma
han är ju inte hemma
han är nedanför bergen
och sätter upp stöttor
han håller på att gärda hagen
han kommer inte hem förrän kvällen
