![]() |
"VÄNNÄS I VÅRA HJÄRTAN" |
|
|
Hem » » Kultur
och historia » » Från Björnsläkten till
EngströmsläktenFrån Björnsläkten till EngströmsläktenEn släktkrönika från Överkalix 1500-1800av Ingvar Engström
FörordDen här berättelsen om Björnsläkten i Överkalix är inledningen till berättelsen om Engströmsläkten från Björkfors i Nederkalix, vars rötter går tillbaka till just Björnsläkten. I Överkalix finns sedan gammalt tre Engströmsläkten och de räknar sina anor från 1) Justinius Engström, Kypasjärvi, född 1816 i Björkfors, 2) Lars Petter Engström, Gyljen, född 1827 i Björkfors och 3) Lars Jönsson Engström (skeppsbyggare), född 1817 i Svidjan, Överkalix. De två förstnämnda tillhör den här aktuella Engströmsläkten. Lars Petter Engström var Justinius Engströms brorson. Björnsläkten är en stor släkt med anknytning till flera av byarna i Överkalix, framförallt Vännäsberget, och den här berättelsen om Björnsläkten måste därför av utrymmesskäl begränsas till de släktgrenar som har anknytning till Engströmsläkten. Min förhoppning är att jag ska kunna ge en översiktlig bild av de familjekonstellationer som våra förfäder levde i från 1500-talet till slutet av 1700-talet och namnen på de hemman de ägde eller som deras föräldrar ägde. Samma hemmansnummer eller namn är fortfarande i bruk och den intresserade kan lätt leta rätt på de platser där de levde. När det gäller så gamla uppgifter som det här kommer att handla om är osäkerheten ibland ganska stor och olika släkthistoriker kommer inte sällan fram till olika resultat. De uppgifter som jag kommer att redovisa bygger inte enbart på egna rön utan är att betrakta som referat och sammanställningar av resultat och synpunkter även från andra. Värdefulla bidrag och tips till denna släkthistoria har lämnats av Rut Stoltz i Överkalix och de används med hennes tillstånd. Ett hjärtligt tack till Rut Stoltz för hennes medverkan. ett stort tack även till Maj-Lis Wennberg, Pojmis, Överkalix som genom ett renskriva arkivalier av olika slag har gjort dem läsbara för den som är mindre förtrogen med handskrifter från 1500- och 1600-talet.
InledningEn stor del av vår tidigast kända släkthistoria kretsar kring några av hemmanen i byn Vännäs i Överkalix. Enligt de äldsta jordböckerna och mantalslängderna bebos Björngården i Wendeness av Hindric och Elin ca 1475 och om allt stämmer borde de representera den äldsta kända generationen. Efter dem kom antagligen deras barn och barnbarn eftersom de följande innehavarna är Anders Hindersson (1500-1577) följd av Jöns Andersson o Marit (1530-1579). Efternamnet bildas som sk patronymikon d v s på faderns förnamn med tillägget son eller -dotter. Därefter följer Hans Jönsson som man med säkerhet vet är en förfader till oss. Man kan inte vara helt säker på att gården varit i samma släkts ägo hela tiden. Anledningen till osäkerheten är att det finns en alternativ berättelse om Björnsläktets ursprung som jag ska återkomma till. Vi kan dock sammanfatta det vi sagt hittills på följande sätt:
Den alternativa berättelsen är följande och bygger på bl a idéer och synpunkter från forskarna fil dr Erik Wahlberg, Soukolojärvi, Övertorneå och Rut Stoltz, Överkalix. Förnamnet Björn är enligt expertisen relativt ovanligt i Kalix (Nederkalix och Överkalix hörde till samma församling och socken ända fram till 1644) och mycket vanligt i Överkalix ända till 1500-talet. När namnet plötsligt dyker upp och blir mer eller mindre permanent i en viss del av Överkalix kan man anta att något har hänt t ex att ett hemman fått en ägare från en annan del av församlingen eller från en annan församling där just detta namn Björn förekom. Berättelsen om Björnsläkten har, tror man, anknytning till byn Siknäs i Nederkalix. I del 1 av verket "Kalix" finns nämligen ett avsnitt av Gunnar Pellijeff betitlat "Kalix sockens äldsta skattelängder" och man tror att en av de bågaskatteskyldiga i byn Siknäs 1539 var vår tidigast kända anfader Jöns Sibiors(son). Hans bågaskatt var 1/2 öre vilket anger att han var den ende vuxne manspersonen på sitt hemman. Bågaskatten syftade på antalet män som kunde hantera båge d v s bedriva jakt. Jöns Sebjörnsson var troligen född på 1510-talet eftersom han 1539 ännu inte hade några vuxna söner. Man tror att det är samme Jöns Sebjörnsson som någon gång på 1550-talet förekommer i Vännäs. Kvar på gården i Siknäs finns hans dotter och mågen Mårten Nilsson. Till Vännäs flyttar också sönerna Henrik och Hans Jönsson. Den förstnämnda flyttar tillbaka till Siknäs när svågern Mårten Nilsson plötsligt försvinner. Det finns också en historia om Björnsläkten enligt vilken det vilade en förbannelse över släkten som bara kunde hävas om det förstfödda gossebarnet i varje familj fick namn efter ett skogens djur, Björn eller Ulf. Oberoende av vilket alternativ man väljer är Hans Jönsson ett helt säker anfader till oss. Han ägde Björngården (Bjern) i Vännäs och vi ska följa hans ättlingar d v s Björnsläkten ända till slutet av 1700-talet då vår anfader Lars Michelsson sedermera Engström flyttade till Nederkalix församling. För att göra generationsskiftena tydligare markeras de precis som ovan med Gen följt av en romersk siffra, dessutom markeras de som tillhör samma generation med samma typ av parentes och samma marginaldragning. Eftersom det råder en viss osäkerhet om startgenerationen börjar vi med Jöns Sebjörnsson som den förste Gen I. Bågaskattelängden för Kalix socken Sicknes Torkil Ersson
10 generationer av Björnsläkten
År 1648 då den geometriska jordebokskartan över Vännäs ritades bodde Lars Björnsson på östra sidan om Ängesån. År 1660 hade han flyttat till den västra sidan, Svidjan. Han bosatte sig på den plats som idag kallas Udden. Ett berg väster om Hedensbyn har fått sitt namn Lars Björnsaberget efter honom. När Lars och hans bror Hans flyttade till Svidjan blev det bråk
med grannarna och t o m domstolssak där det enligt protokollet heter Det var inte bara grannsämjan som sattes på prov även
arvstvister förekom som fördes inför domstol. Utdrag ur
domboken:
Engströmsläktens början
Husförhörslängder och husförhörsprotokollMycket av det vi vet från gångna tider om t ex läskunnigheten i vårt land vet vi tack vare de redan från 1600-talet obligatoriska husförhör som anställdes en gång per år och betygsattes. Då samlades hela byns vuxna befolkning hemma hos någon i byn och förhördes av församlingsprästen. Folkmängden i Överkalix var i mitten av 1700-talet endast ca 800 personer men utspridd över en stor yta och prästerna tillbringade åtskilliga dagar på husförhörsresor eftersom avståndet till församlingens utkanter var långt. Då och då förlades förhören till kyrkan och leddes av prosten eller kyrkoherden i församlingen. I husförhörslängderna bokförde prästerna församlingsbornas läskunnighet och kunskaper i kristendom. Bötesstraff utdömdes för ogiltig frånvaro. Noteringarna i husförhörslängderna gjordes efter ett visst kodsystem centralt fastställt för hela riket. Exempel på sådana tecken framgår av nästa sida. Boklig bildning var säkert inte så lätt att förvärva på den tiden. Vad fanns att läsa? Ytterst få böcker fanns hos vanligt folk. De flesta kanske inte ens hade en bibel. Men det är inte bara husföhörslängderna som sprider ljus över forna tiders liv. I samband med förhören fördes också protokoll och det kan vara intressant att ta del av vad som skrevs i de, framförallt om det berör en egen släkt. I ett husförhörsprotokoll från den 28 nov 1778 i Ängesån
står följande: Två år senare står det så här: Kyrkan gav som synes föräldrar sitt stöd i deras strävan att fostra goda samhällsmedborgare och pojkarna trotsade i vanlig ordning det etablerade samhället.
Lönskaläge och kyrkopliktEtt annat exempel på hur kyrkans roll har förändrats med tiden är följande händelse som också berör vår egen släkt: Enligt ett kyrkligt protokoll dömdes Michel Henricsson (se Gen IX ovan) 1769 för sk lönskaläge till kyrkoplikt. Det var en kyrklig bestraffning för utomäktenskapliga förbindelser. Straffet offentliggjordes i kyrkan och innebar förutom avstängning från kyrkan under viss tid att personen i fråga fick stå vid skampålen, eller stå på pliktrullen som det hette då, utanför kyrkan till allmänt beskådande. Det hela avlutades med s k "avlösning" vilket innebar "hemlig skrift" i sakristian. I detta fall resulterade den utomäktenskapliga förbindelsen med "kvinnopersonen" Karin Hindersdotter å Rödupp nr 2 i dottern Sigrid f 1768. Enligt husförhörslängden från 1780-talet växte Sigrid upp i Michel Hindricsson familj.
Från Ängesån till BjörkforsFörsörjningsmöjligheterna på det lilla hemmanet i Ängesån och i byn Ängesån var ytterst begränsade och det uppväxande släktet fick, på samma sätt som många generationer både före och efter, räkna med att flytta. Yrkesalternativen för en bondpojke som knappt var läskunnig och ännu mindre skrivkunnig var inte så många. Troligen hade han ett bomärke i stället för namnteckning. Kanske kunde han i stället för bildning bjuda på ett gott omdöme och på ett par starka armar. Som vi sett i det föregående var soldatyrket vanligt inte bara i vår släkt. Under stormaktstiden (1600-talet) och även under frihetstiden (efter 1720) var försvaret viktigt och varje socken var skyldig att hålla sig med ett visst antal soldater. Det andra yrkesalternativet var att först bli dräng för att sedan bli bonde vilket ofta förutsatte helt andra ekonomiska resurser än man hade om man kom från en storfamilj i Ängesån. Att komma till ett hemman som måg var väl också ett tilltalande alternativ. Någon industriell verksamhet fanns väl inte i Överkalix ännu i slutet av 1700-talet om man undantar böndernas egen tjärbränning. Andra tider skulle emellertid stunda även där. Men det skulle dröja till 1820-talet innan Gyljens bruk kom igång med sin järnframställning. I Nederkalix hade en viss industriell verksamhet pågått under ett par årtionden bl a att producera sågade trävaror. Var det kanske sågverkarbetet som verkade lockande på unge Lars Michelsson när han någon gång åren 1795-97 flyttade från Ängesån till Björkfors eller var det närheten till byn Korpikå några kilometer från Björkfors. Därifrån var nämligen hans tilltänkta Margareta Larsdotter. Efter år 1800 har vår släkt en vittförgrenad fortsättning. Äktenskapet välsignades med sju barn av vilka sex levde till vuxen ålder. Tack vare sin ungdom förskonades de från att delta i det krig som fördes mellan Sverige och Ryssland 1809 och som ledde till att Sverige förlorade Finland. Den nya riksgränsen mot Ryssland (Finland blev storfurstendöme i Ryssland) kom dock oroväckande nära. De sex sönerna växte upp i en bruksmiljö som redan i unga år gav dem sysselsättningsmöjligheter. De blev sågverksarbetare, snickare, smeder och bönder. Två av bröderna Engström kom att bosätta sig på den finska sidan om gränsen. Pehr Kettil som på grund av fysiskt handikapp inte kunde välja något av dessa yrken kunde istället försörja sig som skomakare. Därmed har vi kommit till slutet på den första etappen av vår resa i tid och rum och jag kan här nedan presentera själva embryot till släkten Engström. Resan fortsätter över ytterligare två hundra intressanta år.
Uppsala i juli 1994 Referenser
Utöver uppgifter i kyrkoarkivalier, jordeböcker
och mantalslängder har följande källor utnyttjats:
Karl-Ivar Johansson, En blick på befolkningsutvecklingen i Överkalix
1750-1860 Norrbottens Läns Hembygdsförenings Årsbok 1945.
Luleå 1946.
Olof Hederyd. Överkalix del I. Norrbottens Museum, Luleå 1982.
Olof Hederyd. Överkalix del II. Norrbottens Museum,
Luleå 1986.
Gunnar Pellijeff, Kalix sockens äldsta skattelängder. Kalix
del 1, Namn och språk. Norrbottens Museum, Luleå
1967.
Elisabeth och Knuth Hansson, släktanteckningar från Tornedalen.
Lysekil 1962.
|
|
|